I veckan lanserade Jan Björklund ännu ett förslag om som visar hur han vill att skolan ska se ut. Det var ett utspel som följer Björklunds retorik och skulle innebära större möjligheter för skolor att beivra att niqab och burkor används i skolan. Motiveringen var att kläder av denna art hindrar inlärningsprocessen genom att de skärmar av kommunikationsvägarna mellan lärare och elev. Inte som vissa välvilliga tolkare av förslag verkar vilja läsa in, att det var ett steg för att omkullkasta det rådande patriarkala systemet. Målet med detta inlägg är inte att diskutera hur bra det faktiskt går att kommunicera med elever som bär klädesplagg där de kan tala fritt eller vilka effekter det skulle bli för dessa människor om de blev uteslutna från skolan. Målet är istället att skicka lite funderingar runt lärarnas dito, funderingar.
Jan Björklund har i mina ögon ett förvånansvärt stort stöd bland lärare. Inte bara för hur han vill påverka rollerna mellan lärare och elever genom de ramar han vill sätta upp utan även för att hans retorik är en del av en helhet som vill påverka lärarnas arbetssituation ur ett avtalsmässigt perspektiv.
När retorik inom ett område vinner terräng, påverkar det även andra områden. Snabbast påverkas de närliggande områdena. Därmed måste Björklunds retorik sättas in i ett större perspektiv.
A)
Björklund pratar om att det ska tas i med hårdhandskarna mot skolkare. Eleverna ska befinna sig i skolan under en fastlagd tid. För att detta ska drivas i hamn ska skolk införas på betyget. Därmed är det inte resultatet av elevens prestation som ska mätas utan dess kroppsliga närvaro i skolan.
B)
Under detta år har det förts förhandlingar runt lärarnas avtal. Arbetsgivarsidan i dessa förhandlingar, Sveriges Kommuner & Landsting, vill att lärarna ska vara längre tid på sin arbetsplats. Arbetsgivaren ska ha större kontroll och påverkan var lärarna kroppsligen ska vara. Prestationen sätts därmed inte i första rummet utan det är timmar och minuter som sätts där.
Likheten mellan argumenten i fråga A och B är påfallande. Vad som också är påfallande är det enorma motstånd som finns hos lärarkåren att i större utsträckning ha en av arbetsgivaren kontrollerad arbetstid. Den absoluta majoriteten av lärarkåren andades därmed ut när det nya avtalet blev klart under våren och förtroendetiden på tio timmar kvarstod.
Ur detta perspektiv måste lärarkåren tänka om. Annars kommer stora delar av denna yrkeskår i september lägga en röst på ett alternativ som tydligt skapar ett handlings- och argumentationsutrymme som i det långa loppet direkt kommer att påverka dess arbetssituation i en riktning de själv inte vill.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om jan björklund, skolpolitk, val 2010, retorik, omoderna förslag, lärarkåren, arbetsvillkor
Senaste kommentarer