Varför klarar inte jag att kommentera extremistvåldet?

Ja, då satt jag framför min dator igen. Satt där för att kommentera extremistvåldsrapporten. I min hjärna fanns embryon till en text som skulle föra in lite nyanser i debatten. Tankar runt hur jag ville fördöma den autonoma rörelsens arbetssätt. Funderingar kring hur Nyamko Sabuni gnuggade händerna över utredningen och hur den kunde tjäna högerpopulistiska syften. Det fanns även idéer runt hur det i stort sätt endast är människor som definieras som vänsterextrema som faktiskt möter den våldsdyrkande främlingsfientliga gruppen på gator och torg. Är det då onaturligt att det uppstår våldsituationer? Hur resonerar egentligen människor som tror att de kan slå människor så till den grad att de byter värdegrund? Vem är det egentligen som äger rätten att definiera vad som är extrema åsikter och inte???

Jag avbryter dock mitt skrivande för att gå och laga punkteringen som jag har på min cykel. ”Om jag får rensa tankarna och arbeta med händerna kan jag säkert formulera mig bättre i den text som det inte var allt för god kvalité på.”

När jag sedan sätter mig för att med mina gummiluktande fingrar återta kontrollen över texten tar det inte mer än 10 sek innan jag öppnar ett annat fönster. Jag måste ju bara kolla om det finns några uppdateringar runt Liverpools eventuella transferaffärer.

Är det då officiellt? Är detta det definitiva beviset på att jag alienerar mig från ”verkliga” samhällsfrågor och låter mitt fotbollsintresse fördumma mig?

Eller är det bara en rädsla att min tämligen långa paus från bloggandet gjort att jag inte längre har tron på att jag kan formulera mig på det sättet som tillfredställer mina krav? Har jag någonsin haft den förmågan?

Kanske är det bara det faktum att jag inte vågar formulera min text i rädsla för att jag ska få besök av folk som inte gillar det jag säger och står för?!
—————————————————————————————————————————————-
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, extremistvåld, SÄPO, Nyamko Sabuni, rädsla, prestationsångets

Makt, till vad?

Ett parti som jag sällan intresserar mig, framförallt inte när det handlar om interna stridigheter, har i veckan intresserat i mig. Inom kristdemokraterna rasar det tydligen ngn form av strid. Låter som en gammal vanlig partipiskedebatt. Detta är inte anledningen till att jag intresserar mig av debatten. Partipiskan viner tydligen över frågan om partiet i fråga ska vara profilera sig som värdekonservativt eller mer liberalt. Att det intresserar mig handlar om att det ger en inblick i en av många sjukdomar som härjar inom den parlamentariska politiken.

Kristdemokraterna är ett parti som försöker dölja sina verkliga grundståndpunkter i frågor som går stick i stäv med vad folket tycker. Övriga stora partier gör pudlar och ändra sin åsikter i vissa frågor i riktning mot den åsikt som den stora massan besitter. Genom detta gröps möjligheterna till en demokratisk process inom parlamentarismen effektivt ur. Att ändra sig efter vad ett parti tror att folket tycker är inte demokratiskt, det är ett maktspel.

Anledningen till att partier handlar som de gör är för att få mesta möjliga makt. Makt eftersöks för maktens skull.

Visst tycker jag att partierna ska försöka få mesta möjliga makt, det ligger i sin natur. Men det bör också ligga i sin natur att makten ska vara representativ för folket. För att den ska vara det behövs det olika åsikter och inte att varje parti har samma åsikt för att största möjliga del av folket har den. När det blir på detta sätt finns det i stort sett bara en åsikt som det ges uttrycks för och därmed bara ett reellt alternativ att välja. Att bilda en verklig opposition blir omöjligt.

Tanken om att bilda ett partiprogram som visar vad ett parti står för och sedan se hur många procent av befolkningen tycker som partiet tycker tycks vara bortblåst. Vart finns den politiker i dag som säger, “…detta står vi för och det är det här samhället vi vill skapa. Tycker inte ni som oss är det synd, men då är det inte vi som representerar folket åsikt.”?

I stället har vi hamnat i situation där ett av de partierna som länge representerat verkliga åsikter och inte bara vänt kappan efter opinionen som en mobbad 8åring låtit sig bjudas in i en lek där de andra två deltagarna bjudit in med armbågen (om ens det). Vi verkar nu helt enkelt leva i en tvåparti-stat.

Men kanske är det detta som västerländska parlamentarism till slut leder fram till?

———————————————————————————————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om politik, manipulation, opposition, parlamentarism, demokrati, makt å se om de är intressanta

Lever vi i “Kalla kriget”?

Noam Chomsky anser att vi fortfarande lever i en värld där “Kalla kriget” existerar. “Kalla kriget” innebär att det finns en världsordning där två supermakter delar upp sina intressesfärer i världen mellan varandra. Eftersom den en utav de gamla supermakterna, Sovjet, slutade existera för lite drygt två decennier sedan har den rådande åsikten varit att K.K är över. Men eftersom den ena supermakten finns kvar som global aktör med sina intressesfärer anser Chomsky att när Sovjet föll samman klev vi bara in i en ny era av K.K. En era där det inte finns ngn reell motkraft till den enda rådande supermakten.

För att granska en teori om ordningen på den internationella politiska arenan är det vettigt att se hur aktörerna på samma arena agerar. För oss som bor där vi bor kan det ju vara intressent att se på den svenska statens representanter. Vem är då bättre att granska än vår utrikesminister?

Hur har Carl Bildt agerat i öppna väpnade konflikter det senaste halvåret?

Vad gällde sensommaren och hösten och Ryssland och Georgien fanns det ingen tvekan. Hårt var fördömandet av Rysslands agerande. “Vår” utrikesminister gick längst fram i ledet med knuten näve.

Hur ser det ut i dag i en liknande situation. Vart i ledet av fördömare gentemot Israel hittar vi honom? Ingenstans!

Om vi därmed ser på ovan presenterade aktör på den internationella arenan finner vi bifall för Noam Chomsky och hans teori.
————————————————————————————————————
Läs även andra bloggares åsikter om kalla kriget, israel, gaza, palestina, noam chomsky, carl bildt

intressant?

Människa vs Neandertalare

Satt i fredags och lyssnade på P1. Det var ett reportage om den mänskliga rasens utveckling. Reporten blev ledd genom lite fascinerande forskning och de kom fram till en avbildning av en neandertalare. Diskussion uppstod givetvis. Han som ledde reporten talade om olika teorier om varför neandertalarna hade dött ut och kom fram till:

Att det var svårt att undvika det faktum att vår ras inte klarar av att leva med en annan ras som påminner så mycket om oss. (Notera att detta inte är ett citat utan en sammanfattning av vad han sa.)

Hans tankar och åsikter i denna fråga exemplifierar en inställning till olika former av utveckling och konflikter som tar allt större plats i vardagsrummet. Helena Lindolm Shulz visar i sin utmärkta bok “Krig i vår tid” hur pressen under 1990- talet började förklara konflikter i världen som att de var förutbestämda. Det hette att de kristna serberna satt på ett uråldrigt hat gentemot de bosniska muslimerna som även de hade samma djupt rotade känsla tillbaka mot serberna. Massakern i Rwanda förklarades genom att det var två olika etniska grupper som levde sida vid sida som tillslut inte kunde hålla tillbaka hatet osv.

Det lyftes fram att orsakerna till konflikter var att olika etniska folkgrupper inte kunde leva sida vid sida och genom detta söktes aldrig förklaring i statsbyggnader och maktpositioner. Det var förutbestämt att det till slut skulle uppstå hat och konflikter. Det faktum att det naturliga tillståndet grupperna mellan faktiskt varit fredligt valdes att bortses ifrån.

På detta sätt argumenterar således även guiden från P1:s program. Det var förutbestämt, människan måste agera på detta sätt precis som det var förutbestämt att de olika etniska grupperna inte skulle kunna leva tillsammans.

Vad ger argumenterade av dylika sort vid hand???

Vi är helt enkelt förutbestämda och färdigprogrammerade, ja det är ju helt enkelt ödesretorik.

Retorik av denna art måste vi i vår vardag och i analyser av samhällsskeenden slå oss fria från. Vi måste inse att vi och våra val påverkar vad vi gör. Den kontext som vi befinner oss påverkar våra beslut, kollektiva såväl som individuella, till den grad att de blir helt olika beroende på vilken kontext vi befinner oss i!!!

——————————————————————————————————————
Läs även andra bloggares åsikter om samhällssyn, samhällsanalys, samhälle, neandertalare, öde, retorik, konflikter så hittar du säkert ngt intressant!

Sterlings konkurs

Ja vad kan jag säga om det?

Another one down, I hope there´s more to come!!!”

————————————————————————————————–
Andra åsikter om växthuseffekt, hållbart resande, sterling, konkurs

intressant?

Volvos avveckling, Göteborgs framtid!

Under de senaste veckorna har det som varit en självklarhet för många under de senaste åren blivit allt tydligare. Volvos dagar som Göteborgs mjölkkossa är räknade. Förutom den senaste tidens ekonomiska oroligheter finns det ett par andra faktorer som gör att Volvos tid snart runnit ut:

1. Volvo tillverkar en produkt som är otidsenlig. Fortsätter vi satsa på bilismen kommer vi betala ett ekologiskt pris som vi inte klarar av.

2. P.V,s amerikanska ägare har under en lång tid visat att Göteborgs fabrikerna inte är av högsta prioritet.

Den andra anledningen är underliggande till den första eftersom om vi lägger om våra liv till icke bilberoende är det ju inte bara Volvo som kommer försvinna. Men den andra anledningen ger möjlighet till den hoppfullhet jag ger uttryck för i överskriften, för det gör att Volvo än snabbare kommer att läggas ner än. Ju snabbare, kan vara desto bättre!

Volvos fabriker kommer ligga kvar på samma fördelaktiga ställe som de ligger i dag. Alla fabriksvana arbetare kommer att finnas kvar och all ingenjörskunskap och utvecklingskunskap kommer finnas kvar, för framtiden. Framtiden är kollektivtrafik!!!

Här finns möjlighet att skapa ett centrum för framtiden. Använder vi allt det kunskaps-, arbets- och lokalkapital som finns runt Volvo i dag och styr in dem mot kollektivtrafiksproduktion kan ett centrum för svensk, nordisk ja nordeuropeisk kollektivtrafik byggas i Göteborg.

I Göteborg finns redan ett utbyggt kollektivtrafiknät via spår och bussar, men det är inte tillräckligt stort. Givetvis måste först och främst det horribla förslaget om en ny biltunnel till Hisingen skrotas, istället måste det byggas ut en förbindelse för kollektivtrafik delfinansierad av trängselavgifter. Byggs kollektivtrafiken ut ytterligare finns möjligheterna till att anställa delar av de som nu får gå från Volvo inom den. Byggs den ut ger det oss också vid handen att marknaden för kollektivtrafik ökar i närområdet och då kan en ny tillverkning i Volvos gamla fabriker börja med att bygga sig stark på hemmaplan med vagnar och bussar anpassade för Göteborgs gator. (De nya importerade vagnarna i dag är varken anpassade för klimatet eller gatustrukturen i stan och står allt som oftast stilla för reparation.)

Så kan Göteborg vara ett centrum för den verkliga trafiken för 2000- talet!
—————————————————————————————————————————
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om göteborg, volvo, kollektivtrafik, älvförbindelse, framtiden, hållbar utveckling, ekonomi

Vad säger Björklund om Finland, nu?

Ett par veckor har gått sedan de tragiska dödskjutningarna i Kauhajoki. Det var den andra händelse av samma art inom det finska skolsystemet inom loppet av mindre än ett år. Detta finska skolsystem som vår skolminister tar varje tillfälle i akt att hylla, för att det enligt hans unkna mätmetoder är det bästa i hela världen. Detta skolsystem som är mästerligt på att producera hård, mätbar kunskap.

Det finns en mängd faktorer som gör att dessa händelser ägde rum. Många av dem diskuterades snabbt efter händelsen tex Finlands vapenlagar och antalet vapen i Finland. Vad som inte diskuterats i lika stor utsträckning är möjligheterna till att det finska skolsystemet är en bidragande faktorer. För mig ligger det nära till hands att dra slutsatsen att ett system där det satsas på “hård” faktakunskap där den “mjuka” sociala och diskuterande kunskapen hamnar i bakvattnet skapar en större grogrund för alienation gentemot systemet, dess representanter och symboler. Känner du en ökad alienation, mindre delaktighet, ja vad händer då?

Vad händer om vi för in samma system i Sverige?

Björklund säger själv att vi inte med säkerhet kan säga att detta inte kommer inträffa i Sverige.

Men, vad säger han till alla dem som sörjer händelserna i Finland?

Titta vad bra ni har på de internationella faktakunskapstesten???
—————————————————————————————————————————————————–
Jag har varit inne i fler intressanta diskussioner om finska skolpolitiken, men den enda jag nu kommer på ligger på nätet är den här. Dessutom finns även andra bloggares åsikter om jan björklund, Kauhajoki, skolmassaker, alienation, kunskap

Finanskrisen & Vatikanen:

Så har han gjort det igen, Påven, Benedictus XVI, bort sig!!!

Den här gången har han gått ut och kommenterat finanskrisen. Han inställning är tydligen att folk ska ta det lugnt och tänka på att det finns andra värden i livet än en stor förmögenhet och att krisen är ett bevis på att gudstro vinner över ett liv som kretsar kring pengar.

Men vad bra!!!

Kan inte Vatikanen ta och följa hans råd då??? Kan de inte visa sig vara goda kristna och skänka sina besudlade tillgångar till bättre behövande då.

Eftersom de nu tillhör den religionsbildningen de gör är det ju givetvis otänkbart att de skulle skänka sina pengar till otrogna, men vad fan, det finns gott om katolska fickor att stoppa dem i. Inte så att mottagarna blir nyrika på ngt sätt. Men det kunde väl vara trevligt om de faktiskt fick pengar för dagen.

Det är ju inte så att de sedan behöver sätta sitt egna lilla döme i konkurs, de kan ju behålla tillräckligt med medel för att kunna hålla igång administrationen. Det låter ju rimligt.

Så ja, nu är det bara för dem att gå ut och bevisa hur ett liv där de efterlever att gudstro vinner över ett liv som kretsar kring pengar levs.!!!

—————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen, ekonomi, Benedictus XVI, påven, katolicism, Benedictus, fattigdom. Det kan ju vara intressant!

Vad göra vid ett OS-guld? 2.0, eller, “Länge leve Pia!!!”

I mitt förra inlägg skrev jag lite av de svårigheter som stackars medaljörer tvingas ställas inför. Jag undrade vilket handlingsutrymme dessa medaljörer har och hur de ska kunna använda det. En som vet är Pia Sundhage. (Givetvis hade Björn lyckats att se åt vilket håll det kunde barka. Se detta inlägg som ett svar på hans kommentar och till den fråga jag själv ställde i förra inlägget.)

Pia var den första svenska stjärnan inom damfotbollen som blev känd för den stora allmänheten. Hon var det första kvinnliga utlandsproffset som den svenska fotbollen fick fram. Hon var även den första svenska kvinnliga förbundskaptenen som lett ett lag av yppersta världsklass, USA,s lag som precis vann OS.

På segerbanketten föll hennes chef på knä framför hennes fötter, samtidigt som spelartruppen såg på, och bad henne fortsätta som förbundskapten över OS i London 2012.

Pia har enda sedan hon tidigt i våras tillträdde som förbundskapten uttryckt två saker.

1: För hon inte USA till OS-guld i Beijing är hon helt övertygad om att hon kommer få sparken. Hon är en ärrad räv och vet vad som förväntas av det Amerikanska förbundet och vad konsekvenserna blir om hon inte når upp till förväntningarna.

2: Att arbeta som förbundskapten med USAs trupp är hennes drömjobb. Här upplever hon att det finns störst möjligheter att utveckla fotbollen enligt hennes visioner. Och hon är fotbollsgalen!!!

Att hon är fotbollsgalen hindrar inte henne från att vara engagerad på andra plan i samhället. Vilket kommer visa sig snart. Men situationen är följande: Hon har sitt drömjobb, som hon vet att hon kan förlora ifall hon inte lyckas hålla balansen på den extremt slaka linan som utgör fundamentet för hennes anställning. Vad gör hon då?

Jo hon börjar ställa krav för att hennes anställning ska bli bättre, rejäla, direkta och öppna krav. Utan att ha ngt annat bättre erbjudande. Men det är inte nog med det, hon visar öppet sitt samhällsengagemang, på ett sätt som måste gjort att en och annan på det Amerikanska Fotbollsförbundet satte sin “morgon-coke” i halsen.

I den Amerikanska patriotismens anda blir hela truppen inbjudna till Vita Huset. Pia är dock en människa som under hela sitt offentliga liv klart deklarerat att hon inte lutar så lite åt vänster talar utan omsvep om att hon inte kommer att följa med på ngn middag hos presidenten för Amerikas Förenta Stater. När hon får frågan om inte detta kan ses som ett ställningstagande svarar hon tydligt:

“Jo, men det är ju klart! Det är ju en aktiv handling jag utför!”

Tack Pia! Nu behöver jag inte längre oroa mig för hur jag ska bete mig när ska ta emot den där OS-medaljen som jag aldrig kommer komma nära!
———————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om pia sundhage, kurrage, os, usa, vita huset, arbetssäkerhet så kanske ni hittar ngt intressant.

Vad göra vid ett OS-guld?

Jag gillar sport. Verkligen mycket! När det är OS skulle vissa personer säga att jag följer det slaviskt. Från Barcelona 92 fram till i dag har jag skarpa minnen från varje OS. Bilden av en sönderskrapad “Roddarn” efter fallet som stoppade medaljen på lagtempot i cykel från ovan nämnda OS har etsat sig fast på min näthinna. Lika tydligt framträder Cathy Freeman när hon passerar mållinjen i sin helkroppsdräkt vid Sidney-spelen. Jag får ångest av att hör namnet Johann Mühlegg och jag tycker det är en synd och förbannad skam att Maria Brandin aldrig lyckades stå på sin absoluta topp under ett OS. Häromdagen när jag gick förbi en barnvagnsskjutande Torbjörn Kornbakk i området där jag bor var jag tvungen att SMS,a Kenta om det stora som som skett. Senare samma kväll stod jag med en dåres naivitet och förälskads blick och förklarade ingående de olika beståndsdelarna av Gagos dragning av Anderson dagen innan. Och nu har jag inte ens nämnt Stefania Belmondo

Självklart är OS en tillställning där unken nationalism frodas. Samtidigt är jag sjukt intresserad av sport och när världens främsta samlas blir det i mina ögon en kulturyttring av yppersta kvalité. Även om jag ovan mest nämnt sommarolympier föredrar jag vinter-OS. Även om vinter-OS är mindre så blir helheten av mästerskapet större för mig.

En som också verkar tycka att OS är ngt utöver det vanliga är Carl Gustaf Bernadotte. Vid varje OS lyckas han använda de skattepengar han parasiterat till sig av oss och sin odemokratiska titel för att avnjuta det mesta av de bästa idrottsprestationer som vårt klot har att erbjuda. När han sedan kommit till mästerskapen för att avnjuta dramatiken från läktarens bästa platser ska tydligen idrottarna visa vördnad och tacksamhet för att ers parasitighet vill förära dem att titta på dem. Vinner sedan en svensk en medalj, då ska han givetvis fram och skaka tass med medaljören. Skulle sedan medaljören “dua” C.G kommer kvällspressen vara fylld med insändare om att medaljören inte uppträtt på ett värdigt sätt!!!

Som ni säkert har förstått har jag otaliga gångar fantiserat om att när jag cyklat upp för de backar som alla mina hem jag haft tyckts vara omringade av drömt att jag precis ryckt mig loss i ett linjelopp under OS.

Varje gång jag tar på mina längdskidor är jag osäker om jag vallat rätt då solen kan komma att värma upp spåren i slutet av femmilen. (Jag har ju givetvis ett högt startnummer för att kunna gå på de andras tider.)

När jag i den tidiga puberteten sprang hem, och ifrån mörkret, de ca 200 meter som jag hade från min bästa kompis till mitt barndomshem med en lagom kurva var det ju givetvis OS-finalen på 200 meter jag sprang.

Med tankar som dessa har jag ofta undrat, hur fan skulle jag reagera om jag efter att lyckats knipa en OS-medalj blir tvungen att skaka hand med kungen??? Jag tycker ju som jag tycker om hans titel. Samtidigt är ju även han ett “offer” för de strukturerna han är infödd i! Det måste ju garanterat finnas x-antal OS-medaljörer som tvingats hålla god min i denna situation då de delat mina värderingar. Hur kan det accepteras att idrottarna tvingas ställas in för denna prikära situation. Nej jag hade nog inte kunnat slå in matchbollen av oron över att jag skulle behöva skaka hand med och befästa ngt som jag föraktar! Troligtvis hade jag inte ens lyckats spela mig fram till en matchboll av oro att jag inte tillräckligt tydligt uttryckt till lina ledare att jag absolut inte vill träffa kungen efter det bärgade guldet…
————————————————————————————————————————————
Läs även andra bloggares åsikter om os, carl gustaf, parasit, royalism, ställningstagande, nationalism, kultur. Hoppas det är intressant!