Björklunds retorik skapar ett lärarfienligt arbetsklimat:

•augusti 9, 2010 • 2 kommentarer

I veckan lanserade Jan Björklund ännu ett förslag om som visar hur han vill att skolan ska se ut. Det var ett utspel som följer Björklunds retorik och skulle innebära större möjligheter för skolor att beivra att niqab och burkor används i skolan. Motiveringen var att kläder av denna art hindrar inlärningsprocessen genom att de skärmar av kommunikationsvägarna mellan lärare och elev. Inte som vissa välvilliga tolkare av förslag verkar vilja läsa in, att det var ett steg för att omkullkasta det rådande patriarkala systemet. Målet med detta inlägg är inte att diskutera hur bra det faktiskt går att kommunicera med elever som bär klädesplagg där de kan tala fritt eller vilka effekter det skulle bli för dessa människor om de blev uteslutna från skolan. Målet är istället att skicka lite funderingar runt lärarnas dito, funderingar.

Jan Björklund har i mina ögon ett förvånansvärt stort stöd bland lärare. Inte bara för hur han vill påverka rollerna mellan lärare och elever genom de ramar han vill sätta upp utan även för att hans retorik är en del av en helhet som vill påverka lärarnas arbetssituation ur ett avtalsmässigt perspektiv.

När retorik inom ett område vinner terräng, påverkar det även andra områden. Snabbast påverkas de närliggande områdena. Därmed måste Björklunds retorik sättas in i ett större perspektiv.

A)
Björklund pratar om att det ska tas i med hårdhandskarna mot skolkare. Eleverna ska befinna sig i skolan under en fastlagd tid. För att detta ska drivas i hamn ska skolk införas på betyget. Därmed är det inte resultatet av elevens prestation som ska mätas utan dess kroppsliga närvaro i skolan.

B)
Under detta år har det förts förhandlingar runt lärarnas avtal. Arbetsgivarsidan i dessa förhandlingar, Sveriges Kommuner & Landsting, vill att lärarna ska vara längre tid på sin arbetsplats. Arbetsgivaren ska ha större kontroll och påverkan var lärarna kroppsligen ska vara. Prestationen sätts därmed inte i första rummet utan det är timmar och minuter som sätts där.

Likheten mellan argumenten i fråga A och B är påfallande. Vad som också är påfallande är det enorma motstånd som finns hos lärarkåren att i större utsträckning ha en av arbetsgivaren kontrollerad arbetstid. Den absoluta majoriteten av lärarkåren andades därmed ut när det nya avtalet blev klart under våren och förtroendetiden på tio timmar kvarstod.

Ur detta perspektiv måste lärarkåren tänka om. Annars kommer stora delar av denna yrkeskår i september lägga en röst på ett alternativ som tydligt skapar ett handlings- och argumentationsutrymme som i det långa loppet direkt kommer att påverka dess arbetssituation i en riktning de själv inte vill.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,

Rothstein bedriver skolpolitik:

•maj 11, 2010 • 1 kommentar

Med tanke på att jag har en av världens sömnigaste bloggar är det inte mer än signifikativt att när jag äntligen skriver ett inlägg handlar det om ett TV-program som gick för nästan en vecka sedan.

I senaste ”Debatt” gick vågorna höga i debatten om vad som är fel, om ngt är det, i den svenska skolan.

Bo Rothstein var med i programmet och verkade anse att han själv förde en icke ideologisk debatt där han själv satt lite över alla partibundna skolpolitiker och kunde berätta sanningar med stort S.

I en av dessa sanningar sa han att vi via den politik som förts knäckt ryggen på svenska lärarkåren. (Hur den knäckts lyckades han i mina ögon aldrig riktigt klargöra, men knäckt var den!) Genom detta har vi i Sverige en inkompetent lärarkår. Detta ger i sin tur att svenska skolan är undermålig.

Som för att riktigt sätta ett utropstecken efter denna sanning tog han till med det gamla argumentet ”titta på finska skolan, den är ju så bra!”.

Då är det ju givetvis på det sättet att Bosse som många andra debattörer eller folk som bara tycker ngt hänvisar till PISA-undersökningarna. Finland i topp och Sverige, tja inte bland ”cream de la cream” men ändå fan inte sämst. Men ändå hänvisas det utan reservationer till dessa undersökningar.

Sedan att svenska skolans mål syftar till andra mål än de som oftast undersöks i dessa undersökningar pratades det inte. Mål som i mina ögon är långt mer moderna. Att helt enkelt fokusera på att inhämta och använda kunskap istället för att trumma in faktakunskaper till varje pris.

I svenska skolan lägger vi extremt mycket vikt jämfört med andra länder på att arbeta med ”mjuka” kunskaper (Björklund och Rothstein m.fl. vill nog kalla dem flummiga) som att skapa intressen för närmiljö och ekologin i stort, demokratiska värderingar, att vara goda medmänniskor etc. Dessa variabler mäts inte PISA-undersökningar!

En annan sak som inte mäts i PISA-undersökningar är ur många skolmassakrer olika länder har. Det är en kategori som Finland klart leder (eller inte leder, beror på hur du räknar) i jämförelse med Sverige. Jag har i alla fall svårt att se det auktoritära ”icke-flummiga” skolsystem Finland bjuder på inte skulle ha ngt att göra med detta resultat!!!

Läs intressanta åsikter om , , , , , ,

Omskärelse är könsstympning, trots den svaga retoriken:

•augusti 4, 2009 • 5 kommentarer

Diskussionen runt omskärelse av småpojkar fortsätter sedan Sveriges Kommuner och Landsting står fast vid sin rekommendation om att landstingen ska erbjuda omskärelse. De argument som ligger till grund för SKL:s tycks vara följande:

• Det är en gammal religiös och kulturell rit
• Om inte utbildade läkare gör det så kommer ”klåpare” göra ingreppen och då riskerar komplikationerna runt ingreppen att bli fler

Vilken plats har dessa argument i ett modernt samhälle? Vi har faktiskt kommit till den punkten i utvecklingen att vi inte accepterar religiös och kulturella beteenden enbart utifrån dess traditionella arv. Om detta är argument nog bör ju faktiskt en rad andra beteenden accepteras, däribland kvinnlig könsstympning.

Argumentet runt att det är bäst att utbildad personal utför omskärelsen för att inte ”klåpare” ska göra det är yttersta svagt. Vilka handlingar ska då inte utföras av utbildad personal med licens för det, för att slippa komplikationer? Återigen skulle faktiskt kvinnlig omskärelse komma upp på tapeten för att granska argumentets hållbarhet. Det sker ju kvinnlig omskärelse på barn bosatta i Sverige med fruktansvärda komplikationer som följd.

Att skära bort delar av könsorgan på unga barn som inte kan påverka beslutat själva bör kallas för det är: Könsstympning! Att SKL går ut och rekommenderar detta gör att det sänds ut en tydlig signal om att detta är OK med könsstympning.

—————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

Varför klarar inte jag att kommentera extremistvåldet?

•juli 7, 2009 • Kommentera

Ja, då satt jag framför min dator igen. Satt där för att kommentera extremistvåldsrapporten. I min hjärna fanns embryon till en text som skulle föra in lite nyanser i debatten. Tankar runt hur jag ville fördöma den autonoma rörelsens arbetssätt. Funderingar kring hur Nyamko Sabuni gnuggade händerna över utredningen och hur den kunde tjäna högerpopulistiska syften. Det fanns även idéer runt hur det i stort sätt endast är människor som definieras som vänsterextrema som faktiskt möter den våldsdyrkande främlingsfientliga gruppen på gator och torg. Är det då onaturligt att det uppstår våldsituationer? Hur resonerar egentligen människor som tror att de kan slå människor så till den grad att de byter värdegrund? Vem är det egentligen som äger rätten att definiera vad som är extrema åsikter och inte???

Jag avbryter dock mitt skrivande för att gå och laga punkteringen som jag har på min cykel. ”Om jag får rensa tankarna och arbeta med händerna kan jag säkert formulera mig bättre i den text som det inte var allt för god kvalité på.”

När jag sedan sätter mig för att med mina gummiluktande fingrar återta kontrollen över texten tar det inte mer än 10 sek innan jag öppnar ett annat fönster. Jag måste ju bara kolla om det finns några uppdateringar runt Liverpools eventuella transferaffärer.

Är det då officiellt? Är detta det definitiva beviset på att jag alienerar mig från ”verkliga” samhällsfrågor och låter mitt fotbollsintresse fördumma mig?

Eller är det bara en rädsla att min tämligen långa paus från bloggandet gjort att jag inte längre har tron på att jag kan formulera mig på det sättet som tillfredställer mina krav? Har jag någonsin haft den förmågan?

Kanske är det bara det faktum att jag inte vågar formulera min text i rädsla för att jag ska få besök av folk som inte gillar det jag säger och står för?!
—————————————————————————————————————————————-
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , ,

Makt, till vad?

•januari 24, 2009 • Kommentera

Ett parti som jag sällan intresserar mig, framförallt inte när det handlar om interna stridigheter, har i veckan intresserat i mig. Inom rasar det tydligen ngn form av strid. Låter som en gammal vanlig partipiskedebatt. Detta är inte anledningen till att jag intresserar mig av debatten. Partipiskan viner tydligen över frågan om partiet i fråga ska vara profilera sig som värdekonservativt eller mer liberalt. Att det intresserar mig handlar om att det ger en inblick i en av många sjukdomar som härjar inom den parlamentariska politiken.

Kristdemokraterna är ett parti som försöker dölja sina verkliga grundståndpunkter i frågor som går stick i stäv med vad folket tycker. Övriga stora partier gör pudlar och ändra sin åsikter i vissa frågor i riktning mot den åsikt som den stora massan besitter. Genom detta gröps möjligheterna till en demokratisk process inom parlamentarismen effektivt ur. Att ändra sig efter vad ett parti tror att folket tycker är inte demokratiskt, det är ett maktspel.

Anledningen till att partier handlar som de gör är för att få mesta möjliga makt. Makt eftersöks för maktens skull.

Visst tycker jag att partierna ska försöka få mesta möjliga makt, det ligger i sin natur. Men det bör också ligga i sin natur att makten ska vara representativ för folket. För att den ska vara det behövs det olika åsikter och inte att varje parti har samma åsikt för att största möjliga del av folket har den. När det blir på detta sätt finns det i stort sett bara en åsikt som det ges uttrycks för och därmed bara ett reellt alternativ att välja. Att bilda en verklig opposition blir omöjligt.

Tanken om att bilda ett partiprogram som visar vad ett parti står för och sedan se hur många procent av befolkningen tycker som partiet tycker tycks vara bortblåst. Vart finns den politiker i dag som säger, ”…detta står vi för och det är det här samhället vi vill skapa. Tycker inte ni som oss är det synd, men då är det inte vi som representerar folket åsikt.”?

I stället har vi hamnat i situation där ett av de partierna som länge representerat verkliga åsikter och inte bara vänt kappan efter opinionen som en mobbad 8åring låtit sig bjudas in i en lek där de andra två deltagarna bjudit in med armbågen (om ens det). Vi verkar nu helt enkelt leva i en tvåparti-stat.

Men kanske är det detta som västerländska parlamentarism till slut leder fram till?

———————————————————————————————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , å se om de är intressanta

Lever vi i ”Kalla kriget”?

•december 29, 2008 • Kommentera

Noam Chomsky anser att vi fortfarande lever i en värld där ”Kalla kriget” existerar. ”Kalla kriget” innebär att det finns en världsordning där två supermakter delar upp sina intressesfärer i världen mellan varandra. Eftersom den en utav de gamla supermakterna, Sovjet, slutade existera för lite drygt två decennier sedan har den rådande åsikten varit att K.K är över. Men eftersom den ena supermakten finns kvar som global aktör med sina intressesfärer anser Chomsky att när Sovjet föll samman klev vi bara in i en ny era av K.K. En era där det inte finns ngn reell motkraft till den enda rådande supermakten.

För att granska en teori om ordningen på den internationella politiska arenan är det vettigt att se hur aktörerna på samma arena agerar. För oss som bor där vi bor kan det ju vara intressent att se på den svenska statens representanter. Vem är då bättre att granska än vår utrikesminister?

Hur har Carl Bildt agerat i öppna väpnade konflikter det senaste halvåret?

Vad gällde sensommaren och hösten och Ryssland och Georgien fanns det ingen tvekan. Hårt var fördömandet av Rysslands agerande. ”Vår” utrikesminister gick längst fram i ledet med knuten näve.

Hur ser det ut i dag i en liknande situation. Vart i ledet av fördömare gentemot Israel hittar vi honom? Ingenstans!

Om vi därmed ser på ovan presenterade aktör på den internationella arenan finner vi bifall för Noam Chomsky och hans teori.
————————————————————————————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant?

Människa vs Neandertalare

•november 11, 2008 • 2 kommentarer

Satt i fredags och lyssnade på P1. Det var ett reportage om den mänskliga rasens utveckling. Reporten blev ledd genom lite fascinerande forskning och de kom fram till en avbildning av en neandertalare. Diskussion uppstod givetvis. Han som ledde reporten talade om olika teorier om varför neandertalarna hade dött ut och kom fram till:

Att det var svårt att undvika det faktum att vår ras inte klarar av att leva med en annan ras som påminner så mycket om oss. (Notera att detta inte är ett citat utan en sammanfattning av vad han sa.)

Hans tankar och åsikter i denna fråga exemplifierar en inställning till olika former av utveckling och konflikter som tar allt större plats i vardagsrummet. Helena Lindolm Shulz visar i sin utmärkta bok ”Krig i vår tid” hur pressen under 1990- talet började förklara konflikter i världen som att de var förutbestämda. Det hette att de kristna serberna satt på ett uråldrigt hat gentemot de bosniska muslimerna som även de hade samma djupt rotade känsla tillbaka mot serberna. Massakern i Rwanda förklarades genom att det var två olika etniska grupper som levde sida vid sida som tillslut inte kunde hålla tillbaka hatet osv.

Det lyftes fram att orsakerna till konflikter var att olika etniska folkgrupper inte kunde leva sida vid sida och genom detta söktes aldrig förklaring i statsbyggnader och maktpositioner. Det var förutbestämt att det till slut skulle uppstå hat och konflikter. Det faktum att det naturliga tillståndet grupperna mellan faktiskt varit fredligt valdes att bortses ifrån.

På detta sätt argumenterar således även guiden från P1:s program. Det var förutbestämt, människan måste agera på detta sätt precis som det var förutbestämt att de olika etniska grupperna inte skulle kunna leva tillsammans.

Vad ger argumenterade av dylika sort vid hand???

Vi är helt enkelt förutbestämda och färdigprogrammerade, ja det är ju helt enkelt ödesretorik.

Retorik av denna art måste vi i vår vardag och i analyser av samhällsskeenden slå oss fria från. Vi måste inse att vi och våra val påverkar vad vi gör. Den kontext som vi befinner oss påverkar våra beslut, kollektiva såväl som individuella, till den grad att de blir helt olika beroende på vilken kontext vi befinner oss i!!!

——————————————————————————————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , så hittar du säkert ngt intressant!