Socialisering till utilitarister:

I den klass som jag just nu undervisar sätter jag min prägel. Jag är vad många skulle kalla en idealist och försöker implementera delarna i läroplanen som säger att jag ska fostra eleverna till demokratiska medborgare samt motverka att stereotypa könsroller återproduceras. Jag försöker och jag försöker hårt!

Ett moment under skolveckan går ut på att eleverna i grupp försöker komma på så många ord som möjligt på den bokstav vi arbetar med. Jag ser inget större inlärningsmässigt värde med detta moment, vad det gäller att skaffa sig en djupare kunskap runt läs- och skrivinlärningen. Om det sker ngn utveckling inom dessa kategorier är det ren bonus. De stora värdena är att eleverna själva utformat momentet samt att de lär sig sammarbeta. Fostran till demomkratiska medborgare med andra ord!

För momentet krävs att eleverna sätter sig tillsammans vid en bänkgrupp. Tidigare har jag enväldigt (enfaldigt???) bestämt vilken bänkgrupp de ska sitta vid. Vi har roterat runt bland de olika bänkgrupperna sÃ¥ att ingen blir förfördelad eller Ã¥sidosatt. Men nu sedan en tid tillbaka har jag börjat drilla mina elever lite hÃ¥rdare vad det gäller att argumentera och tala inför klassen genom detta moment. De ska nu argumentera för vilken bänkgrupp som de tycker att klassen ska sitta vid. Jag har gjort det tydligt att det inte handlar om att argumenter utifrÃ¥n ett egennyttigt perspektiv med argument av arten, “jag vill inte flytta pÃ¥ mig“.

Tilläggas bör ju också att det är jag som mer eller mindre utgör enväldig bedömmare runt vilket argument som var bäst. Sedan hör jag med barnen om de tyckte samma som jag. De svarar då med ett unisont, JA!

Argumenten som hittills fÃ¥tt bifall har varit av arten: “Om vi sätter oss vid den bänkgruppen sÃ¥ fÃ¥r är det sÃ¥ fÃ¥ som möjligt som fÃ¥r flytta”. (Det blir bäst för ett sÃ¥ stort antal som möjligt.)

Jag ser det hela som en början på en lång process för att få barnen allt mer solidariaska och att de bara är i början av sin argumentativa karriär. Att deendast är i början av denna karriären gör att dessa är de enda argument som lyckats identifiera för sig själva med solidariska inslag. Men ändå, när jag går till sängs på kvällen kan jag inte göra annat än att undra om jag inte formar dessa inte ont anande människor till utilitarister???
———————————————————————————————————————————————————————————–

Läs även med intresse även andra bloggares åsikter om utlitarism, socialisering, pedagogik, uppfostran, läsinlärning, skrivinlärning, idealism

Empiriska resultat:

Under den dryga vecka som denna blogg legat i träda har det kommit två intressanta undersökningsresultat. Intressanta men föga överraskande.

Den ena fastställer att det är den klassmässiga bakgrund som bestämmer om du börjar plugga på högskola. Inte den etniska bakgrund.

Den andra klargör att färre och färre är fackligt anslutna. Samtidigt ökar visstidsanställningarna.

Med andra ord fortsätter vÃ¥rt samhälles klasspolitik. Denna klasspolitik dras upp hÃ¥rdare i dag, som vi alla vet, även om de som bedriver den kallar sig “nya” och hävdar att de stÃ¥r pÃ¥ de svagas sida. Snart har de även lyckats att ta a-kassan ifrÃ¥n arbetarna och det är givetvis Ã¥t helvete!

Vad som är ännu värre är de slutsatser som kan dras av vÃ¥r nutidshistoria. Om nu dessa onda blir bortröstade i nästa val kommer inte “de nästan lika onda” göra ngt Ã¥t det som gjorts utan hÃ¥lla pÃ¥ med en massa annan retorik. Karrensdagen blev kvar pÃ¥ sist. Undrar vad som kommer att bli kvar den här gÃ¥ngen?

Finns det ngn idé att inte fortsätta hacka sönder fackföreningarna när ett medlemskap i dem inte längre betyder ett direkt medlemskap i moderpartiet???
————————————————————————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om klass, etnicitet, politik, resultat, ondska

Semlor, då står vi enade!!!

Under en av rasterna i dag började mina kollegor att diskutera djursködsel. Eller det var väl inte djursködsel i allmänhet utan de där fåren i Australien som morbit mer eller mindre hade fått bakarna avhuggna. Här skulle en bojkott börjas!!! Och det är ju verkligen på sin plats, men det ger ändå lite frågetecken om vi stannar upp lite.

För att den här bojkotten skulle komma till stånd krävs ju en ekvation som ser ut som följande:

Misshandel

+(!)

Gulliga djur

Ty människor i Sverige tenderar till att inte bry sig över missförhållande för fula djur så som grisar, men gäller det gulliga djur, då jävlar!!! Jag menar, vart finns debatten om miljömärkta julskinkor???

Det här med rationellt konstiga val av utnyttjande av konsumentkraft där känslorna får ett extremt stort handlingsutrymme finns det ju mycket av. Framförallt kommer jag att tänka på ett exempel som har en ingrediens semlor, en ingrediens lokaltidning, en ingrediens handlingskraft och så några fler ingredienser.

För två år sedan rasade folket i min uppväxtkommun. Vecka efter vecka fylldes lokaltidningens insändarsidor av upprörda insändare som behandlade ett och samma ämne. Alla var de överrens. En matvaroaffär hade gått ett steg för långt. Här skulle det bojkottas. För all framtid!!!

Vilken synd hade handlare begått undrar ni. Hade hen förföljt sina fackligt anslutna arbetare? Hade hen framträtt som ledare för en för en rasistisk organisation? Hade hen tagit mjölkersättning från svältande mödrar för att göra choklad av det???

Nej, nej, nej och åter nej!!! Hen hade gjort ngt långt värre. Denne handlare hade marknadsfört att i affären skulle det kunnas köpa semlor innan jul, innan jul!!!!

Självklart bubblade det i stugorna som aldrig förr. Självklart skrevs insändarna under med ord som, “Föredetta kvantumkund!!!” (Med flera utropstecken.) Och aldrig skola dessa personer handla pÃ¥ ICA-kvantum i Hulan igen. Nej frÃ¥n och med nu tänkte de i stället stanna till sin miljöförpestande bil pÃ¥ Shell för att tanka upp bensin sÃ¥ det räckte för den ngt längre resan till en handlare nÃ¥gra bensinslukande km längre bort. Hos denna lokala handlare tänkte de nu istället ta sig en kundkorg som de fyllde WASA bröd, Coca Cola-burkar och Nestlé-produkter….

———————————————————————————————————————
För övrigt äter jag aldrig en semla innan februari och äter dem som hetvägg. Vill du ha ett utmärkt recept på denna bakelse som jag provade i helgen så gå in här. Läs även andra intressanta bloggares åsikter om semlor, rationalitet, djursködsel, bojkott, coca cola, nestlé, wasa, hulan

Fotbollens beteende, en spegling av samhället:

För ett tag sedan hamnade jag och en när och kär i en diskussion som blev rätt hetsk. Det rörde sig om fotboll och vilka ideal som sporten föder. Jag och hon har till mångt och mycket samma analys av vår samhällsstruktur men här var det åsikter som gick stick i stäv.

Det hela började med att hon klart och tydligt talade om för mig att hon; “Aldrig vill bli intresserad av fotboll för att det är en företeelse som sprider macho- och hierarkiska ideal”.

Trots min osunda kärlek till spelet kan jag inte göra annat än att hålla med henne om att fotbollsvärlden är hierarkisk, homofobisk, patriarkal, osv, osv. Men är detta kärnan av fotbollen???

Fotbollen lever ju inte som en isolerad företeelse i världen. Eftersom fotbollen lever i ett kapitalistiskt, patriarkalt, homofobiskt samhälle som socialiserar in sina invånare i strikta hierarkiska system speglar ju bara fotbollens kultur den kultur som den existerar inom (Detta är ju även fallet med exempelvis musik- och populärkulturen)

Med detta sagt vill jag bara påpeka att detta inte betyder att vi ska acceptera dessa yttringar utan tvärtom. Det ger oss endast ett plan till där vi kan/måste arbeta för att förändra strukturerna!!!

———————————————————————————————————————————————–
Andra intressanta inlägg om fotboll som kulturyttring finns att läsa här, här, här, och här. Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, könsroller, hierarki, kultur

Bloggutmaning:

Ja detta är ett desperat försök av mig att komma igång med den här bloggen igen. Jag blev för ett tag sedan utmanad av Björn och tänkte med den i redan givna ansatsen gripa mig ann denna utmaning:

Frågan lyder:

“Avslöja sju sanningar om mig.”

Reglerna ser ut som följer:

* Länka till den som utmanat dig
* Berätta sju sanningar om dig själv
* Utmana sju personer
* Lämna ett meddelande till dem du utmanar

1:
Ja om det är sÃ¥ mycket avslöjande över det eller inte vet jag ej men jag är en total fotbollsidiot. Det finns inget omrÃ¥de i världen som jag annalyserat och intellektualiserat som denna sport samtidigt som jag är helt onyanserat när jag bevittnar “mitt” lag bataljera pÃ¥ den gröna mattan.

2.
Att jag alltid haft ungefär samma ideoligiska grund som jag har nu är ngt som jag är stolt över.

3.
Ibland när jag sitter på bussen och en passande låt kommer på i min musikspelarmaskin låtsas jag vara med i en musivideo till låten. (Detta inträffar även när jag går hemma själv och tex borstar tänderna)

4.
Min längd är inte ngt som jag riktigt uppfattar korrekt. Jag tror jag upplever mig vara längre än vad jag egentligen är. (170cm)

5.
Jag är under vissa peridoder väldigt rädd för döden och inbillar mig att jag kan vara den förste som överlever den, jag menar ngn måste ju vara först med allt.

6.
Mina känslor inför Jan Guillou är mycket komplexa.

7.
Jag har överseende med Eddie Murphys sexism i hans tidiga shower för jag anser att han däremellan visar att han var (är?) vår tids mest talangfulla komiker.

Jag kommer inte kunna utmana sju stycken till som inte blivit utmanade, men två blir det i alla fall. Den ena är en relativt ny stjärna på blogghimmelen, Fredrik och den andra är intressanta Aquina.

———————————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om bloggutmaning, döden, 70- talet

Vilken väg ska herrfotbollen gå?

(Först och främst måste jag påpeka att för dig som inte är intresserad av herrfotboll är följande inlägg helt ointressant. Men eftersom sport är politik och samhället är genomsyrat av ideologi och klass-skillnader där sporten på inget sätt gör ett undantag blir det även lite av dylika sort.)

Göteborgs Posten har ägnat en veckas granskning Ã¥t det. Fackmagasinet “Offside” ägnade i höstas mer eller mindre ett nummer Ã¥t det, att finna svaret pÃ¥ frÃ¥gan; “Hur ska svensk klubblagsfotboll pÃ¥ herrsidan komma i kapp de största lagen i Europa?”

För det första tycker jag det är intressant att ingen ens ifrÃ¥gasätter om vi vill ha svenska klubblag som tillhör den absoluta toppen i Europa. Herrallsvenskan har ju trots allt aldrig varit hetare än nu när alla lag och supportrar kan fokusera helt och hÃ¥llet pÃ¥ den…

Men detta inlägg handlar inte om att ifrågasätta om det är ett elitlag som kan tävla med europatoppen eller en jämn allsvenska som klubblagsfotbollen mår bäst ut av. detta inlägg handlar om att blottlägga de stora luckor som finns i debatten.

I den debatt som jag ovan nämnde är det en Ã¥sikt som varit dominerande: “Svensk klubblagsfotboll mÃ¥ste härma det utformande som gjort Premier League till världens bästa liga” är denna Ã¥sikt kortfattat. Ännu mer kortfattat gÃ¥r det ut pÃ¥ att släppa alla restriktioner och göra fotbollsklubbarna till rena företag.

“Se pÃ¥ England, de har gjort sin liga till världen populäraste och engelsk fotboll har aldrig mÃ¥tt bättre än nu, vi ska göra som dem!”

Givetvis är detta förslag helt idiotisk och anledningarna till det är följande:

1. Engelsk klubblagsfotboll mår inte bättre än någonsin på alla plan. Fotbollen har alltid varit en arbetarklass-sport där fansen kunnat identifiera sig med stjärnorna både genom att kunna se dem på stan och känna att även de är sprungna ur samma klassmässiga kontext som dem. När fotbollspelarna nu tjänar allt mer pengar bla genom höjda biljettpriser gör detta att ekonomiskt svaga inte har råd att gå på fotboll och spelarna och klubbarna kommer längre och längre ifrån arbetarklassen. Arbetarklassens identifikation minskar med detta. Finns inte identifikationen där kommer inte längre arbetarklassen känna på samma sätt inför fotbollen och risken är då att det söks andra intresseområden. Vart ska då rekryteringen till framtiden ske ifrån???

2. Tyst på läktarna. Denna punkt är tätt sammanknuten med den förra punkten. Eftersom biljetter i England fortfarande säljs identifierar inte klubbarna det höga priset på dem som ett problem, de fyller ju läktarna ändå. Men publiken är ju en del av skådespelet och när läktarna fylls av shejker och börshajar från andra kontinenter utan ngn direkt anknytning till klubben försvinner kunskapen på läktarna. Både kunskapen om spelet och kunskapen om hur stämningen skapas och resultatet är att hela alltet blir mattare och sämre. Mystiken försvinner helt enkelt.

3. Britterna har under snart ett halvt millennium lyckats lura stora delar av världen att de är jordens mittpunkt. Genom detta kan de exponera sin liga på ett sätt som Sverige aldrig skulle kunna göra och därmed får den engelska fotbollsindustrins ekonomiska bubbla ett större skal än vad den skulle få i Sverige, men en bubbla spricker alltid förr eller senare.

4. Den ekonomiska utvecklingen i det förenade kungadömet har det senaste decenniet varit mycket god. Detta har givetvis haft en “spill over-effekt” pÃ¥ fotbollsindustrin. Denna utveckling kan vi inte räkna med att Sverige ska ha de närmsta Ã¥ren. Att kopiera en struktur som är sÃ¥ beroende av en stark ekonomisk utveckling i hela samhället kan inte den svenska herrfotbollen riskera, för dÃ¥ är risken överhängande att det gÃ¥r rakt Ã¥t helvete!

Detta ger oss vid handen följande:
Sverige kan inte kopiera den Engelska fotbollsindustrins recept för att kunna konkurrera med övriga elitklubbar i Europa. Svensk fotboll mÃ¥st hitta sin egen väg med ekonomiska strukturer som inte bygger pÃ¥ “Kalle Anka-spekulationer” och glädjekalkyler.

(För övrigt tycker undertecknad att det inte ens behöver poängteras att jag inte tycker att elitsatsning någonsin får ske på bekostnad av bräddidrotten.)

———————————————————————————————————————————————————

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om herrfotboll, fotboll, premier league, idrott, bräddidrott, elitsatsning, bubblor

Skapandet av kunskapsförakt i skolan:

Under de år som jag arbetat i skolan har jag hört kollegor uttrycka att vi genom vårt arbete skapar smartare och smartare generationer. De anser helt enkelt att genom vårt arbete skaffar sig varje årskull mer och mer kunskap och påståenden av denna art får stå oemotsagda!!!

För mig är det en total brist på insikt och respekt gentemot generationer som framlever/framlevt sina liv i andra kontexter, historiska så väl som geografiska och kulturella. Det är även ett bevis på en stor portion självgodhet, för pedagogerna ser sitt eget arbete som grunden för att eleverna nu är kapabla att läsa tidigare än vad de varit tidigare.

Det hela grundar sig i ett problem som har att göra med mätbar kunskap, eller snarare vilken kunskap som vi skaffat oss mätinstrument för/väljer att mäta. Och i detta ljus är det inte konstigt att pedagogerna väljer att hålla sig med denna självgodhet och den är inte helt ogrundad (trots föraktet mot annan kunskap) ty svenska pedagoger är världsledande på att se till att elever skaffar sig kunskaper för den kontext de lever i. Vilket är kunskap om hur kunskap skaffas runt olika företeelser och en förmåga till att praktist använda de faktakunskaper eleverna tillskansar sig. I debaten som råder/rått i de borgerliga medierna de senaste åren tas detta dock aldrig upp, i ställer hävdas det allt som oftast att eleverna har sämre kunskaper än vad andra elever i andra länder har. Men det är inte kunskaperna som är sämre hos svenska elever, utan det är bara de kunskaper som mäts i dessa undersökningar som är sämre, kunskaper som inte den svenska skolan strävar efter. Att skolorna i de länder (läs framförallt Finland) som av svenska debattörer lyfts fram som ideal slänger lustna blickar på de kunskaper som skapas i den svenska skolan tigs det stilla om.

De svenska pedagogerna är inte tränade pÃ¥ hur de ska bemöta kritiken pÃ¥ ett sakligt sätt och kan inte peka pÃ¥ undersökningar som säger, “StÃ¥ pÃ¥ er! Ni gör ett bra jobb!”, vilket de gör. I stället skapas självgodheten som jag ovan beskrev för att inte pedagogernas yrkesrelaterade stolthet och tro pÃ¥ det de gör ska tyna bort.

——————————————————————————————————————————————————————————————————————–
Björn har skrivit intressant om kunskapsbegreppet och diskussionen runt det här, här, här, här och här. Läs även andra bloggares åsikter om skola, barn, kunskap, kunskapssyn, lärare, självförtroende

Vem står upp för kontrollanterna? Eller: Vad fan håller facket på med?!:

För nÃ¥gra veckor sedan blev jag för första gÃ¥ngen utsatt för den nya taktiken som används för att ta fÃ¥ fast fripassagerare pÃ¥ kollektivtrafiken i Gbg. VÃ¥r spÃ¥rvagn blev stannad och in pÃ¥ den klev ett dussintal kontrollanter, genom fönsterrutan sÃ¥g jag ett ännu större antal stÃ¥ beredda i fall de skulle behövas. Denna front flankerades av en handlfull väktare. Med barsk uppsyn och en överlägsen machoton talade de om för ett fÃ¥tal passagerare, som insett att de inte betalat och som gjorde klena ansatser till att fly, att det inte är nÃ¥gon idé att försöka fly för; -”Vi är trettio stycken här!” De icke betalande passagerarna leddes sedan med tvÃ¥ par fasta händer av vagnen och övriga passagerna hölls kvar i denna kollektiva arrest tills de visade sin oskuld. Dvs, visat sina giltliga färdbevis. När vi gjort det verkar det som om vÃ¥rt människovärde steg och i stället för den syniska tonen som anslogs när vi blev utfrÃ¥gade om vi har betalt eller inte möts vi nu av ett lismande, -”Trevlig resa.” Själv ville jag vid det här laget köra fingrarna i halsen och spy!

Min grundinställning till kontrollanter är enkel. Jag hatar deras yrkesroll. De tjänar sitt levebröd genom att ta ut hutlösa summor i straffavgifter av de med de knappaste resurserna i samhället, de som inte ens har rÃ¥d att betala pÃ¥ spÃ¥rvagnen. (För att “mota Olle i grinn” sÃ¥ är jag mycket väl medveten om att den största summan av de som inte betalar pÃ¥ kollektivtrafiken har rÃ¥d att betala, men detta tar inte bort effekten av att de som inte har tillräckligt likvida medel för att köpa sin biljett skräms bort frÃ¥n sin enda möjlighet till att transportera sig runt i vÃ¥ra städer.) Vidare hatar jag deras kÃ¥randa där de visar totalt människoförakt i bemötandet mot de som inte betalat. Men, samtidigt, tycker jag synd om kontrollanterna och kan inte annat göra en att ställa mig frÃ¥gorna som är överskriften, ty:

Jag kan inte släppa tanken på att de är människor som behöver sätta mat på bordet. De är ju människor som är delar av en förtryckt arbetarklass där deras erfarenhet av lederskap är förtryckets ledarskap. Då är det inte konstigt att de agerar på det sätt som de gör, framförallt inte när de känner att deras klassfränder känner ren och skär avsky mot deras yrkesroll. Denna känsla och dessa erfarenheter i sammarbete med att de faktiskt blivit beordrade att frihetsberöva människor som inte betalt ger oss en ekvation som leder fram till den situation som råder för biljettkontrolanterna. Därför är det viktigt att vi måste rikta vårt hat mot rätt håll:

MOT STRUKTUREN SOM FÖRETAGEN GER VID HANDEN FÖR BILJETTKONTROLLANTERNA GENOM DERAS SPELREGLER!

Och för att upprepa den andra frågan i överskriften, Vad fan håller facket på med?!

De sitter på sina feta arslen och accepterar att deras anslutna, för några av dem måsta vara anslutna, blir pådyvlade en helt sjuk arbetssituation. Om kontrollanten gör som hon/han blir tillsagd av sin arbetsgivare och håller fast fripassageraren till dess att polisen anländer begår denne en civil arrest. Detta är ngt som endast får göras för brott som leder till fängelsestraff, annars är det enligt lagen endast polisen som får frihetsberöva människor. En del av dessa frihetsberövningar har lett till åtal gentemot kontrollanten och i den del fall har de blivit friade, i andra fällde, de löper helt enkelt en risk att genom lyda sina order bli personligt ansvariga för ett lagbrott.

Vad fan håller facket på med?! 2:

Genom att frihetsberöva folk på detta sätt utsätter de sig för hotbilder som de inte är tränade, eller utrustade, för att kontrollera.

Genom detta har det bildats en situation där arbetets söner och döttrar slår halvt ihjäl varandra inne på spårvagnar, bussar och tunnelbanor, medan det utanför fönstret passerar CUV,ar, vars passagerare kan peka och skratta åt spektaklet.
————————————————————————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om kollektivtrafik, biljettkontroll, fackföreningar, fackföreningsarbete, klasskamp, lagar ocg regler

Förgyll ditt pendlande:

I förrgÃ¥r släppte en av mina pendelkamrater en lysande idé om hur vi skulle kunna förgylla vÃ¥r tid pÃ¥ det kollektiva färdmedel som tar oss till kranskommunerna pÃ¥ räls, ett sÃ¥ kallat tÃ¥g. Han sade att vi skulle ta upp en idé som de hade haft i det gamla TV-programmet “Knesset” pÃ¥ ZTV. Eftersom jag växt upp i mina föräldrars rättrogna familj där TV-utbudet var detsamma som pÃ¥ Public Services satt jag som en fÃ¥gelholk när han nämnde ett ZTV-program frÃ¥n 90-talet. Men min kamrat gav inte upp för detta smärre bakslag utan förklarade mycket pedagogiskt för mig och vÃ¥r tredje kamrat hur det hela gick till:

Var och en fÃ¥r tänka pÃ¥ tre saker ur ett tema som de sedan vid nästa tillfälle ska beskriva och motivera varför de valt just detta. Temat denna gÃ¥ng var “saker som sticker i ögonen“.

Det hela förgyllde dels tågresan genom att den gick snabbare. Sedan förgyllde de övriga kollektivtrafikresor på egen hand genom att jag satt och funderade vilka tre saker jag skulle välja.

Det förgyller även resorna nu så här i efterhand eftersom jag sitter och funderar på ett tema som jag ska välja nästa gång. Jag vill även hävda att diskussionerna och tankarna som kom upp vid presentationstillfället var intellektuellt stimulerande.

Sakerna som kom upp var: (Den uppmärksamme läsaren märker att jag här att det endast presenterar sex saker som kom upp trots att vi var tre stycken som varmed om det hela. Camilla infann sig inte på resan dagen efter.)

Zoologiska affärer som säljer tropiska djur när de hör hemma på andra sidan jorden och att det hela helt och hållet är socialt accepterat. (Min kamrats första)

Att det finns rika människor i allmänhet och att rika människor gnäller över att de är fattiga, för att de trots sin villa i Särö och sina vardagliga uteluncher tycker sig vara fattiga då de endast kan välja mellan en solsemester eller en fjällsemester varje år. (Min första)

Vänner som flyttar ut till Torslanda till hus som uppenbarligen är alldeles för stora och vräkiga. (Hans andra)

Att vi på min arbetsplats, trots att det exkluderar vissa elever och trots att varje historiskt dokument understryker att det inte har ngt med julen att göra och trots att det är en ren och skär propagandamaskin, firar julen delvis till minne av Jesu födelse. (Min andra)

Att Janne Josefssons program stundtals gör ett bra arbete samtidigt som Janne him self är fruktansvärt självgod och uppenbarligen får rejäla kickar av förnedra människor mer än vad som är nödvändigt och får individer att klä skott för strukturella fenomen. (Hans sista)

De människor som stoppar byggen av vindkraftverk för att de stör deras vy från sina köksfönster, samtidigt som de aldrig skulle sätta sig emot att en ny ful väg drogs som gjorde det lättare att komma fram till deras hus och att de aldrig i helvete skulle kunna tänka sig att sänka sin levnadsstandard. (Min sista)

Och nu återstår bara för mig, för denna gång, att önska att du åker kollektivt och att du far väl!

———————————————————————————————————————————————————————————-
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om pendeltåg, tidsfördriv, knesset, ZTV, janne josefsson

Ett postmodernistiskt arv, könsroller och, givetvis, skola:

I gÃ¥r var jag pÃ¥ en föreläsning som hölls av “Män för jämställdhet”. De har insett att det inte bara är kvinnorna som förlorar pÃ¥ vÃ¥r patriarkala samhällsstruktur och vill bryta denna struktur. Eftersom de vill bryta strukturen och män sitter högre än kvinnor i hierarkin har de bildat sin organisation utifrÃ¥n premissen att mäns arbete är en viktig faktor för att nÃ¥ ett jämställt samhälle. Vi har alltsÃ¥ en mans-separatistisk organisation för jämställdhet vilket jag tycker känns vettigt!

Överhuvudtaget gillar jag separatistiska grupper som arbetar i den här frågan. Eftersom kvinnor i den här frågan är en separat grupp som blir utsatt för förtrycket är det ett bra sätt att arbeta mot förtrycket genom att organisera sig utifrån förtryckarstrukturen. Den blir då klar och tydlig och kampen blir klar och tydlig och kvinnorna kan tillsammans arbeta för förändring underifrån. (Förändring underifrån: I like!!!!)

Män för jämställdhet jobbade mycket mot skolan berättade de och använde sig mycket av kill- och tjejgrupper. Trots mitt uttalade gillande av separatistisk organisation ryggade jag till lite när detta sades. Själv skulle jag aldrig dela upp min barngrupp utifrÃ¥n kön i skolan, tycker liksom inte att det är kriterier som är av intresse vid indelning av grupper i skolan. Jag försöker följa mina styrdokument och dela in dem efter individuella egenskaper för att genom detta minimera risken att skapa stereotypa könsstrukturer. Enklare sagt: Jag delar inte in min klass i grupper efter kön för att jag tror att jag därigenom socialiserar in mina elever i könsroller. Samtidigt som jag anser att organiseringar strikt ordnat utefter könstillhörighet som arbetar för att avskaffa könsrollerna är ett mÃ¥ste för att nämnda roller ska kunna brytas…

Att tycka för, tycka emot, det här är bra ur det här perspektivet och samtidigt har jag mina styrdokument att följa. Jag kan i alla fall med handen pÃ¥ hjärtat säga att jag bär tydliga spÃ¥r av min utbildning till fronlinjebyrÃ¥krat i en postmodernistisk anda…

————————————————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares eventuelt intressanta åsikter om könsroller, jämställdhet, män för jämställdhet, skola, postmodernism