Varför klarar inte jag att kommentera extremistvåldet?
Ja, då satt jag framför min dator igen. Satt där för att kommentera extremistvåldsrapporten. I min hjärna fanns embryon till en text som skulle föra in lite nyanser i debatten. Tankar runt hur jag ville fördöma den autonoma rörelsens arbetssätt. Funderingar kring hur Nyamko Sabuni gnuggade händerna över utredningen och hur den kunde tjäna högerpopulistiska syften. Det fanns även idéer runt hur det i stort sätt endast är människor som definieras som vänsterextrema som faktiskt möter den våldsdyrkande främlingsfientliga gruppen på gator och torg. Är det då onaturligt att det uppstår våldsituationer? Hur resonerar egentligen människor som tror att de kan slå människor så till den grad att de byter värdegrund? Vem är det egentligen som äger rätten att definiera vad som är extrema åsikter och inte???
Jag avbryter dock mitt skrivande för att gå och laga punkteringen som jag har på min cykel. ”Om jag får rensa tankarna och arbeta med händerna kan jag säkert formulera mig bättre i den text som det inte var allt för god kvalité på.”
När jag sedan sätter mig för att med mina gummiluktande fingrar återta kontrollen över texten tar det inte mer än 10 sek innan jag öppnar ett annat fönster. Jag måste ju bara kolla om det finns några uppdateringar runt Liverpools eventuella transferaffärer.
Är det då officiellt? Är detta det definitiva beviset på att jag alienerar mig från ”verkliga” samhällsfrågor och låter mitt fotbollsintresse fördumma mig?
Eller är det bara en rädsla att min tämligen långa paus från bloggandet gjort att jag inte längre har tron på att jag kan formulera mig på det sättet som tillfredställer mina krav? Har jag någonsin haft den förmågan?
Kanske är det bara det faktum att jag inte vågar formulera min text i rädsla för att jag ska få besök av folk som inte gillar det jag säger och står för?!
—————————————————————————————————————————————-
Läs även andra intressanta bloggares åsikter om politik, extremistvåld, SÄPO, Nyamko Sabuni, rädsla, prestationsångets
