Vad göra vid ett OS-guld? 2.0, eller, ”Länge leve Pia!!!”
I mitt förra inlägg skrev jag lite av de svårigheter som stackars medaljörer tvingas ställas inför. Jag undrade vilket handlingsutrymme dessa medaljörer har och hur de ska kunna använda det. En som vet är Pia Sundhage. (Givetvis hade Björn lyckats att se åt vilket håll det kunde barka. Se detta inlägg som ett svar på hans kommentar och till den fråga jag själv ställde i förra inlägget.)
Pia var den första svenska stjärnan inom damfotbollen som blev känd för den stora allmänheten. Hon var det första kvinnliga utlandsproffset som den svenska fotbollen fick fram. Hon var även den första svenska kvinnliga förbundskaptenen som lett ett lag av yppersta världsklass, USA,s lag som precis vann OS.
På segerbanketten föll hennes chef på knä framför hennes fötter, samtidigt som spelartruppen såg på, och bad henne fortsätta som förbundskapten över OS i London 2012.
Pia har enda sedan hon tidigt i våras tillträdde som förbundskapten uttryckt två saker.
1: För hon inte USA till OS-guld i Beijing är hon helt övertygad om att hon kommer få sparken. Hon är en ärrad räv och vet vad som förväntas av det Amerikanska förbundet och vad konsekvenserna blir om hon inte når upp till förväntningarna.
2: Att arbeta som förbundskapten med USAs trupp är hennes drömjobb. Här upplever hon att det finns störst möjligheter att utveckla fotbollen enligt hennes visioner. Och hon är fotbollsgalen!!!
Att hon är fotbollsgalen hindrar inte henne från att vara engagerad på andra plan i samhället. Vilket kommer visa sig snart. Men situationen är följande: Hon har sitt drömjobb, som hon vet att hon kan förlora ifall hon inte lyckas hålla balansen på den extremt slaka linan som utgör fundamentet för hennes anställning. Vad gör hon då?
Jo hon börjar ställa krav för att hennes anställning ska bli bättre, rejäla, direkta och öppna krav. Utan att ha ngt annat bättre erbjudande. Men det är inte nog med det, hon visar öppet sitt samhällsengagemang, på ett sätt som måste gjort att en och annan på det Amerikanska Fotbollsförbundet satte sin ”morgon-coke” i halsen.
I den Amerikanska patriotismens anda blir hela truppen inbjudna till Vita Huset. Pia är dock en människa som under hela sitt offentliga liv klart deklarerat att hon inte lutar så lite åt vänster talar utan omsvep om att hon inte kommer att följa med på ngn middag hos presidenten för Amerikas Förenta Stater. När hon får frågan om inte detta kan ses som ett ställningstagande svarar hon tydligt:
”Jo, men det är ju klart! Det är ju en aktiv handling jag utför!”
Tack Pia! Nu behöver jag inte längre oroa mig för hur jag ska bete mig när ska ta emot den där OS-medaljen som jag aldrig kommer komma nära!
———————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om pia sundhage, kurrage, os, usa, vita huset, arbetssäkerhet så kanske ni hittar ngt intressant.
Lämna ett svar