Vad vill hon mig? Eller: Hur skyddar jag mig mot sexistreklam?

Under en tid har hon nu gjort det. Tittat på mig med en utmanande blick. Hon har bröst som är rikligt upptryckta. Hon bär en 1600- talsmundering. Det syndiga 1600- talet ni vet. Med ena fingret trycker hon till överläppen på ett sätt som är tagen ur instruktionsboken över hur det ska gå till för att se så kåt ut som möjligt i en porrtidning. Om det är kvinnlig kåthet det gäller. Så klart. Hon är alltid där när jag kommer. Hon är alltid där när jag går. Jag vet inte vad hon heter, men jag vet vad hon gör till vardags. Hon är fotomodell. Just nu gör hon på det sättet som jag beskrev reklam för ett kaffemärke. För kaffe för i helvete!!!

Hur kaffe och den bilden jag ovan beskrev hänger ihop vet inte jag. (Kalla mig ortodox för att jag inte utvecklat min sexuella bana så till den milda grad att jag inte kan matcha ihop kaffe och kåthet.) Men vad jag vet är att så länge bilder som denna tillåts att ta plats i det offentliga rummet kommer varje vardaglig kamp som vi för mot sexism att kännas otillräcklig.

Hur ska vi nÃ¥gonsin kunna fostra morgondagens generation till att tycka att “ett nej är alltid ett nej” när vi har en rättsapparat och ett samhälle som ger oss bilden av att en kvinnas kropp är allmän egendom?

Gör jag fel när jag inte begår dagliga aktioner mot bilder som denna och därmed i ngt parametervärde accepterar att denna förhatliga ideologi sprids av dem som har tillräckligt med pengar för att köpa sig utrymme i det offentliga rummet?

Måste jag be om ursäkt till min flickvän, systrar, moder och alla andra inom kvinnokollektivet för att jag stillatigande tittar på bilden och knyter fickan i näven innan jag går på den buss som för mig arbete och glömska???
———————————————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om reklam, sexism, jämställdhet, kaffe, skuldkänslor

~ av Hjalle på mars 26, 2008.