Ett postmodernistiskt arv, könsroller och, givetvis, skola:
I går var jag på en föreläsning som hölls av ”Män för jämställdhet”. De har insett att det inte bara är kvinnorna som förlorar på vår patriarkala samhällsstruktur och vill bryta denna struktur. Eftersom de vill bryta strukturen och män sitter högre än kvinnor i hierarkin har de bildat sin organisation utifrån premissen att mäns arbete är en viktig faktor för att nå ett jämställt samhälle. Vi har alltså en mans-separatistisk organisation för jämställdhet vilket jag tycker känns vettigt!
Överhuvudtaget gillar jag separatistiska grupper som arbetar i den här frågan. Eftersom kvinnor i den här frågan är en separat grupp som blir utsatt för förtrycket är det ett bra sätt att arbeta mot förtrycket genom att organisera sig utifrån förtryckarstrukturen. Den blir då klar och tydlig och kampen blir klar och tydlig och kvinnorna kan tillsammans arbeta för förändring underifrån. (Förändring underifrån: I like!!!!)
Män för jämställdhet jobbade mycket mot skolan berättade de och använde sig mycket av kill- och tjejgrupper. Trots mitt uttalade gillande av separatistisk organisation ryggade jag till lite när detta sades. Själv skulle jag aldrig dela upp min barngrupp utifrån kön i skolan, tycker liksom inte att det är kriterier som är av intresse vid indelning av grupper i skolan. Jag försöker följa mina styrdokument och dela in dem efter individuella egenskaper för att genom detta minimera risken att skapa stereotypa könsstrukturer. Enklare sagt: Jag delar inte in min klass i grupper efter kön för att jag tror att jag därigenom socialiserar in mina elever i könsroller. Samtidigt som jag anser att organiseringar strikt ordnat utefter könstillhörighet som arbetar för att avskaffa könsrollerna är ett måste för att nämnda roller ska kunna brytas…
Att tycka för, tycka emot, det här är bra ur det här perspektivet och samtidigt har jag mina styrdokument att följa. Jag kan i alla fall med handen på hjärtat säga att jag bär tydliga spår av min utbildning till fronlinjebyråkrat i en postmodernistisk anda…
————————————————————————————————————————————————————————————–
Läs även andra bloggares eventuelt intressanta åsikter om könsroller, jämställdhet, män för jämställdhet, skola, postmodernism
Intressant!
Jag tror dock det är fruktbart att även i skolan dela in efter kön, eller separatisk organisering som det skulle kallats utanför klassrummet. En uppdelning efter kön möjliggör för t.ex. tjejer att faktiskt få känna sig för i nya sociala roller på t.ex gymnastiken. Dvs dom får ta utrymme som är svårt att komma åt när killarna är där. Kort sagt, jag tror inte uppdelning efter kön behöver betyda att barnen insocialiseras i traditionella könsroller.
Att det är förbjudet är kanske ett problem. Men va fan…
Jag håller med dig… Men jag tycker att det är en uppenbar risk att om vi delar upp dem efter kön innan de själva har börjat ”fatta” hela könsgrejen är risken att vi kanske trycker in dem mer i könsroller än hjälper dem att slå sig fria från dem. (Det är ju 6-7 åringar jag snackar om här.) På de ”genusförskolor” jag besökt delar de in barngruppen efter karraktärsdrag så som alla de högljudaste för sig och de lugna för sig. Då lär sig den första gruppen att ge varandra plats och den andra gruppen att ta plats…
Min erfarenhet är dock att kön skapas även innan 6-7 års-åldern och att ungar faktiskt fattar det. Men som vi båda nuddat vid tidigare tror jag att det går att motivera könsseparata grupper av såväl särarts- som likhetsfeministiska tankar.
Word
strange